Magkänslan
Jag och Matte klev upp vid fyratiden igår morse, gick ner, slog på tv:n och tittade på Sverige mot Norge och drack en kopp kaffe. Härlig start på morgonen! Matte drog till jobbet, och vid kl 05.30 va det dags att väcka kidsen och göra sig klar inför fritids och jobbet.
Morgonen gick smidigt..så smidigt att vi han ta en vända runt sjön med bilen, innan det va dags att lämna av dom små.
Hade en sån konstig känsla i magen under förmiddagen.. jag ville bara hem!?
"Gick inte allt så smidigt i morse"
Vid kl 13.20 så ringde mobilen.. det va fritids, och dom berättade att Noah gjort illa sig i huvudet, blöder, och ville att jag skulle komma.
Alltså, jag funkar såhär ibland, att jag blir handlingsförlamad när det händer nåt.. oavsett om det är nå skrubbsår eller en avkapad arm.
(Och jag som ville bli brandman!?)
Blev så sjukt stressad, att jag helt enkelt inte visste vad jag skulle göra.. eller vad jag höll på med.. så konstigt.
Man yrar runt där, och vet inte vilket nästa steg man ska ta!? Även om det inte är nåt dödsallvarligt.
Allt gick bra med våran lilla Noah, han hade slagit upp huvudet i ett skåp. Han blev så glad när jag kom, sådär glad att man själv bara ville grina.
Vi åkte hem och lilleman ville att vi skulle baka moccarutor.. så då gjorde vi det!
Det kidsen mest ser fram emot när man bakar, är att knäcka ägg, köra med elvispen och självklart slicka upp smeten som blir kvar i skålen.
Dendär känslan i magen, den brukar ha rätt.
Allt gick för smidigt på morgonen...
På väg till fritids, med flera minuter till godo.
"Moccarutorna" (hade inte ingredienser till en hederlig glasyr) hittade ett recept med vitchoklad och citron.. räckte dock inte till hela kakan... och det smakade.. mjää.. sådär 👋
